Snedtänkt med Kalle Lind om Lilla Fridolf

by caltex 13. januari 2018 16:05

I torsdags nåddes något av en kulmen på lanseringen av Johan Andreasson och Göran Everdahls Lilla Fridolf-lunta då det avsnitt av podcasten Snedtänkt som de spelade in för en tid sedan släpptes för nedladdning/lyssning. Att de var med är i och för sig inte så konstigt då ämnet väl faller inom programmets intressesfär (med rika möjligheter till intressanta stickspår) och programledaren Kalle Lind medverkar i bokens artikelblock med en biografi över seriens författare Rune Moberg.

Naturligtvis blev det ett alldeles utmärkt program. Göran och Johan var välartikulerade och pålästa och kunde därför elegant och kvickt ("kvickt" som i "roande") svara på Kalles frågor och hänga med i hans många gånger halsbrytande associationer. Utan att avslöja för mycket kan jag hålla med om att programbeskrivningen är tämligen adekvat: Det dras paralleller till Hergé och Edward Albee, det spekuleras vilt i uppkomsten av ordet ”toffelhjälte”, det mynnar ut i TV-shop. Dagmar Ebbesen får sin tribut, liksom förstås Chester Gould. Carl Barks! Mary Pickford! Madonna! Jaroslav Hasek! Doro! Ett mycket namntätt avsnitt!

Utöver dessa omnämns också den inte helt okände Anders Berglund och även bloggens ägare i programmet. Det måste betraktas som både oerhört smickrande och meriterande! Men säger samtidigt något om vilken kvalitet och bredd det står för (fastän det alltid påstås vara "smalt"). Jag är just nu väldigt stolt över detta. Men nog med skryt! Jag uppmanar alla att själva övertyga sig om avsnittets förträfflighet. Klicka på knappen nedan för att lyssna:

;

Tags: , , ,

Film & TV | Serier

"Festliga" slipsar

by caltex 16. december 2017 12:31

På 90-talet hände det relativt ofta att jag var ute och representerade med kunder och leverantörer och då var det i regel lämpligt att bära slips. Naturligvis måste jag ändå protestera lagom lätt mot denna formalitet, och det gjorde jag genom all låta slipsen vara något mindre formell än resten av utstyrseln. Framför allt var det dessa två slipsar som jag använde mig av:

Joakim & Snurre.

Slipsar med tecknad film/serie-motiv.

De hade båda motiv från de tecknade filmerna och disney-seriernas värld och brukade alltid locka fram ett och annat ofrivilligt leende när de bars i mera officiella sammanhang. Själv har jag aldrig hymlat om mitt intresse för dessa företeelser, så de kändes aldrig som någon sorts maskeradkostym utan mera som en naturlig förlängning av personligheten (vilket också var meningen).

Slips Snurre Sprätt

Slips med Snurre Sprätt/Bugs Bunny.

Slipsen med Bugs Bunny (Snurre Sprätt på svenska) köpte jag i en Warner Brothers-butik i Los Angeles i början av 90-talet. Motivet där Bugs håller i en Oscars-statyett är troligen inspirerat av kortfilmen What's Cookin' Doc? från 1944 där Bugs ställer till oreda vis utdelningen när han blir snuvad på den statyett han trott vara kassaskåpssäker. Grått och vinrött är ju en kombination som alltid fungerar och som är helt naturlig eftersom Bugs gärna uppehåller sig i biosalonger där rött brukar vara den dominerande färgen...

Slips med Joakim von Anka.

Men den slipsen som jag oftast hade under kragen var den i bilden ovan med Joakim von Anka. Hur underligt det än kan låta hittade jag den hos Hennes & Mauritz på hemmaplan i Västerås, men hur den hamnat där har jag ingen aning om. Motivet är en klassisk pose av Vicar (pseudonym för Victor José Arriagada Ríos) som visar Joakim på språng med käppen i högsta hugg. Men det är det innovativa mönstret med penningsäckar och parallella linjer som utmynnar i ett dollartecken som jag yycker "gör" hela slipsen. Den här händer det att jag fortfarande använder någon gång om året när tillfälle bjuds. Jag har aldrig sett den i något annat sammanhang så jag misstänker att den inte hade alltför stor upplaga.

Tags:

Design | Serier

Serieoriginal - Valkyrie av Brent Anderson

by caltex 9. december 2017 13:59

Åtskilliga av mina serieoriginal är förknippade med en historia om hur själva anskaffandet gick till, och ofta involverar denna upphovsmannen på något sätt. Här är ett bra exempel:

Valkyrie av Brent Anderson & Enrique Villagran.

Valkyrie av Brent Anderson & Enrique Villagran.

San Diego Comic-con 1996, fredag eftermiddag. Jag tittade förbi Brent Anderson som satt vid sitt bord i Artists Alley och såg ensam och övergiven ut.

Jag passade på att uttrycka min stora uppskattning för hans arbete och framhöll då speciellt Somerset Holmes och frågade om han hade något till salu från den? Så var tyvärr inte fallet, men Brent plockade då fram en stor pappkartong, proppfull med alla möjliga original från lite mindre kända grejor han gjort: -Allt i lådan kostar mellan $10 - $40! Kolla om det är något du gillar! Jag började metodiskt gå igenom lådans innehåll och där fanns bland annat flera sidor från den miniserie om Valkyrie han tecknade efter Chuck Dixons manus 1988. Tuschade gjorde Enrique Villagran.

Den som ses i bilden ovan kunde jag absolut inte motstå (mycket action med seriens lättklädda skurk, The Cowgirl), och priset var också överkomliga $20. Sen diskuterade vi Brents svenska rötter en stund innan jag drog vidare.

Samma kväll fick han tillsammans med Kurt Busiek sitt första Eisner-pris för Astro City.

Dagen därpå slog det mig att jag inte bett att få sidan signerad, så glad i hågen travade jag tillbaka i riktning mot Brents bord, bara för att där mötas av en kö om cirka tjugo personer som efter hans nyvunna berömmelse formligen slet de kvarvarande originalen ur händerna på honom. Han hade tydligen också haft vett att jacka upp priset. Nåväl, som ordentlig svensk placerade jag mig längst bak i kön för att invänta min tur, men när detta observerades av Brent tyckte han tydligen inte alls att det gick för sig, utan reste sig upp och tecknade åt mig att glida förbi kön. Väl framme framförde jag mitt ärende och Brent gjorde en tämligen stor affär av signeringen och viftade också med originalet så resten av kön skulle få en ordentlig titt på det, samtidigt som han påpekade "att det hade jag minsann köpt av honom igår". Ett besviket mummel bredde ut sig i kön men jag kände mig ganska nöjd med mig själv...

2010 fick jag till slut en Somerset Holmes av Brent i form av ett bidrag i min skissbok.

Tags: , ,

Serier

Lilla Fridolf på Serieteket 26/11

by caltex 30. november 2017 19:45

Det har varit mycket Lilla Fridolf på sistone - vilket är helt rätt med tanke på den strålande samlingsvolymen Olsson förlag har publicerat. När planerna började bli halvoffentliga på vårkanten detta år hörde Ola Hellsten från Serieteket av sig och lät förstå att han gärna skulle vilja anordna någon sorts evenemang på sin institution i samband med utgivningen. Det utmynnade i att Göran Everdahl och Johan Andreasson på eftermiddagen den gångna söndagen gästade Kulturhuset i Stockholm för att intervjuas av Ola om historien runt Lilla Fridolf, de olika inkarnationerna (radio, serie, film) och hur det kom sig att de blev förläggare och gav ut denna bok.  Jag citerar vad som stod i inbjudan:

"Lilla Fridolf brukar väl allmänhet inte nämnas i samma andetag som de största seriekonstverken, men journalisten Göran Everdahl och serieskaparen Johan Andreasson fann så många intressanta kvalitéer särskilt i de tidiga julalbumen – inte minst de spänstiga teckningarna av Torsten Bjarre – att de bestämde sig för att ge ut en samlingsbok på eget förlag. Samtliga album från åren 1958–1970 samlas nu i en inbunden lyxutgåva som i allra högsta grad visar respekt för Lilla Fridolf!
Everdahl och Andreasson berättar om Lilla Fridolf som populärkulturellt fenomen och Torsten Bjarres konstnärliga gärning. Samtalsledare är Serietekets Ola Hellsten
."

Det måste jag naturligtvis närvara vid så jag tog tåget mot Stockholm och passade på att fördriva restiden med att lyssna på ett avsnitt av radioserien Lilla Fridolf. Antagligen undrade mina medpassagerare vad som var så roligt? Efter att ha intagit en lättare lunch hos Burger King på Vasagatan (och för första gången beställt via en display istället för över disk) begav jag mig till Sergels torg och Kulturhuset där jag tog rulltrappan till andra våningen och klev in i Serietekets lokaler. Den ena förläggaren var redan på plats:

Johan Andreasson vid välfyllt bord.

Johan Andreasson vid välfyllt bord.

Johan hade packat upp böcker, T-shirts och en kaffemugg. Göran skulle ha med sig mer kulturgods (inklusive muggar) när han behagade anlända. Jag misstänkte att muggen skulle bli populär och förskottsbetalade för att vara säker på att kunna lägga vantarna på ett exemplar. Anders Berglund dök också upp (självklart) samt andra kändisar i den svenska serievärlden.

Elin Jansson, Magnus Knutsson, Ola Hammarlund med flera..

Elin Jansson, Magnus Knutsson, Ola Hammarlund med flera.

Här kan ses hur bland andra Elin Jansson, Magnus Knutsson och Ola Hammarlund ser till att förse sig med allt som krävs för att kunna anamma "the ultimate Lilla Fridolf Lifestyle". Det gjordes många affärer, men i god tid före klockan två bröts kommersen, då det nu var det dags att börja förberedelserna på scenen och för publiken att ta plats. Jag och Anders (tillsammans med Per Vedin) slog oss ner på första raden till höger.

Göran och Johan provar ut sina headset.

Göran och Johan provar ut sina headset.

Ola frågar och Göran & Johan svarar.

Ola frågar och Göran & Johan svarar kunnigt, sprituellt och vältaligt.

Göran & Johan vända mot publiken.  

Göran och Johan vänder sig både mot publiken och mot utvalda Fridolf-illustrationer.

Göran, Johan och den franska kabarén.   Göran & Johanoch en känslosam bild.

Göran, Johan och nägra representativa serierutor av Torsten Bjarre.

Ola är en utmärkt samtalsledare och hade förberett några intressanta frågeställningar som Göran och Johan inte hade några som helst problem att prata omkring. Trots den knappt tilltagna tiden, en timme, kändes det som man hunnit med att i alla fall snudda vid de flesta aspekter som kan tänkas om Fridolf, hans upphovsmän och mödorna i förläggarbranschen. Det fanns till och med tid för lite frågor från publiken innan det var oåterkallerligen slut.

Därefter vidtog ytterligare kommers, och precis som jag förutspått sålde muggarna slut. Man lovade dock att beställa hem flera. På grund av Olsson förlags uppgörelse med Egmont får de dock bara säljas vid event liknande detta. Men till sist packades resterande grejor ihop och det var dags att runda av. Jag tog tåget som gick strax före halv fem tillbaka till Västerås, och tack vare att det stod inne på spåret tidigt kunde jag sitta hela vägen. Blir det fler intressanta arrangemang på helgen i Serieteket är det stor risk att jag upprepar denna utflykt.

Tags: ,

Serier

Uncle $crooge 219 - Don Rosa debuterar som anktecknare

by caltex 26. november 2017 09:01

Uncle $crooge #219 från 1987.

I början av den här veckan gästade Don Rosa Stockholm och gjorde framträdanden i Bergrummet med leksaks- och seriesamlingarna som tidigare funnits på Tidö slott, samt på Serieteket i Kulturhuset. Eftersom jag misstänkte att det skulle bli rusning till alla dessa arrangemang och jag ju inte direkt lider brist på tillfällen då jag träffat Don (i somras beklagade sig Don faktiskt över att jag stått i kö till honom som ordentlig svensk och därmed berövat någon som inte hade mina möjligheter till direktkontakt chansen att få en skiss och autografer) valde jag att avstå från besök i huvudstaden i veckan. Av rapporterna som inkommit hade jag rätt i min förmodan.

Däremot gav Dons sverigebesök mig ett incitament att för första gången på åratal plocka fram serietidningen där han debuterade som anktecknare för trettio år sedan, Uncle $crooge nummer 219, och läsa om den för att försöka minnas magin från den tiden. Förlaget Gladstone hade varit igång i ungefär ett år och skämt bort sina läsare med en stor mängd repriser av klassiska ankserier av Carl Barks, men detta var något helt annat; en nyproducerad historia med Farbror Joakim, Kalle och Knattarna i huvudrollerna som på ett självklart sätt anknöt till arvet efter Barks och som inte stod honom efter i uppfinningsrikedom och komplexitet samtidigt som den visade att upphovsmannen förstod sig på ankornas personligheter till fullo. Jag tror att de som inte var med på den här tiden aldrig kan begripa kraften med vilken den slog ner bland ankisterna. Tidigare hade kontinuitet knappast förekommit i ankvärlden (jag kommer ihåg vad jag blev glad när mikro-ankorna från världsrymden återvände 1977) och här inleddes historien med ett fullständigt fyrverkeri av referenser till serier av Barks. Att sen styckets skurk var Guld-Ivar Flinthjärta och äventyret förde dem tillbaka till sydamerika, sökande efter inkaindianernas kungs förlorade skatt gjorde upprymdheten hos läsaren ännu större. 

Det är ingen större mening med att återberätta handlingen, men låt mig konstatera att Don Rosa kliver fram som en fullfjädrad (fniss) historieberättare redan på detta tidiga stadium i sin ankgärning. Allt det som skulle komma att känneteckna honom finns på plats: De väl komponerade plottarna, stora mängder spännande actionsekvenser, den historiska korrektheten (alltid gediget efterforskad), den vältajmade slapstickhumorn, en lagom dos sentimentalitet och framför allt en stor kärlek till äldre serier av Cark Barks med en vilja att föra arvet från denne vidare. Hans teckningar kom att bli mer finslipade längre fram i karriären men de myllrande rutorna där det alltid pågår något i bakgrunden fanns redan där. Vid omläsningen insåg jag att trycket i serietidningen inte var av sådan kvalitet att allt gick fram, det fungerade bättre när den repriserades i större format och bättre tryckkvalitet. Den kritik som kan riktas mot "Son of the Sun" består nästan enbart i att Rosa här nog vill för mycket och tar i alldeles för hårt. Både referenserna till Barks och själva historien hade vunnit på att tonas ner något, men det skulle också bli bättre med tid och erfarenhet.

För att läsarna inte skulle sväva helt i tvivelsmål om vem denne Don Rosa var, avslutas tidningen med en fullödig presentation på två sidor, författad av Geoffrey Blum, där Rosas bakgrund och bevekelsegrunder för att skriva och teckna ankorna redovisas. Och visst var det en hejdundrande debut, men ingen (allra minst jag själv) hade väl kunnat ana att den skulle elevera honom till den rockstjärnestatus han har bland de europeiska ankisterna idag. Men det var trevligt att plocka fram tidningen ur gömmorna och minnas. Nu skall jag läsa om "Brev hemifrån"!

Tags: , ,

Ankism | Serier

Örebro seriefestival 2017 - del 2

by caltex 15. november 2017 15:59

Nu var det dags för mig att besöka Yvette Gustafsson vid hennes välfyllda bord. Jag hade tänkt mig att få del två av hennes egna serieepos Zak & Ting: Jobbiga jävlar levererat personligen.

Thomas Karlsson & Yvette Gustafsson.

Thomas Karlsson & Yvette Gustafsson.

Naturligtvis hade hon förberett detta, så jag kunde utöver seriealbumet (signerat & dedikerat) hämta upp det sedvanliga häftet med hennes notiser från skapandeprocessen och som bonus en årsalmanacka med Zak & Ting-tema. Som vanligt plågade jag henne med mina funderingar om kaffe fast hon inte arbetat som barista på flera år.

Nelly med julkort.   Pidde Andersson & Göran Semb.

Nelly Karlsson med julkort, Pidde Andersson & Göran Semb hos Ades Media.

Nelly Karlsson hade expanderat till julkortsbranschen så naturligtvis såg jag till att förse mig med ett dylikt med motiv av henne. Det fannns två olika, så det var svårt att välja. En trappa upp hittade jag Pidde Andersson och Göran Semb i samspråk vid Ades Medias bord. För tillfället var det lite lugnare på festivalen vilket kan ha berott på att många passade på att äta lunch.

Scandinavian Chapter äter lunch.

Scandinavian Chapter äter lunch.

En del valde att ta med sig lunchen in, som Scandinavian Chapter i bilden ovan. Man hade skickat ut Per Löfgren till den lokala Subways-filialen och när han återvände lät man sig som synes väl smaka. För egen del tyckte jag inte mig ha tid med lunch.

Patrik Schylström läser Cannon.   Ola Skogäng fyndar. 

Patrik Schylström läser Cannon, Ola Skogäng fyndar.

Hos Jens Andersson och Placebo Press/Sanatorium fanns rika tillfällen att göra fynd. Här ovan ses hur Patrik Schylström går igenom högarna med stigande förvåning och hur en glad Ola Skogäng sedan passat på att utöka sina samlingar. Den sistnämnde utlovade också fler serier om sin figur Theo i en odefinierad framtid. Bara han får tag på en ny förläggare.

Per Israelson diskuterar med Karin Ganelind.

Per Israelson diskuterar med Karin Ganelind.

Klockan fyra tog Karin Ganelind från Seriebiblioteket plats i "pop-up"-biblioteket tillsammans med Per Israelson för att diskutera "Fantastiken i serievärlden". Det torde framgå av bilden att det var en populär programpunkt fast det som publik inte gick att sitta ner.

Pidde Andersson & Johan Andreasson.

Pidde Andersson & Johan Andreasson.

Den sista programpunkten jag tänkt se idag var ett samtal om Lilla Fridolf mellan Pidde Andersson och Johan Andreasson med anledning av den alldeles nyutkomna samlingsbok som den senare är en av förläggarna till. Redan kvart över fyra var det tämligen många åhörare på plats, men bara Johan (och Thomas Karlsson) på scenen. Pidde lyste med sin frånvaro (och inte ens hans flickvän Malin visste var han kunde tänkas hålla hus).

Han dök dock upp med flera minuter till godo och det blev ett bra samtal där många disparata åsikter om denna svenska humorklassiker och dess upphovsmän vädrades. Det var ingen större förlust att tekniken fallerade alldeles i början så det bildspel Johan förberett inte kunde visas, det här är herrar som äger talets gåva vilket var fullt tillräckligt (tycker jag). Tiden var också väl anpassad, för den tog slut just som diskussionen började sväva iväg och bli ofokuserad.

Sture Hegerfors signerar Pratbubblan!

Sture Hegerfors signerar Pratbubblan!

Svenska Serieakademins ordförande Sture Hegerfors hade nu anlänt till festivalen, och då jag för en gångs skull kommit ihåg att ta med mitt eget exemplar av hans bok Pratbubblan! (utgiven på Bra Böcker 1978) såg jag till att äntligen få den signerad av honom så här 39 år senare. Den boken har betytt mycket för mitt serieintresse, och skall enligt Sture med sin upplaga om ca 35000 enheter vara den bok om serier på svenska som utan konkurrens nått flest läsare. På en av de första sidorna i boken finns en profilbild av Dick Tracy, tecknad av Chester Gould, uppblåst i stort format och Sture dröjde kvar länge vid den samtidigt som han kommenterade den i lyriska ordalag.

Ett gäng medelålders herrar dröjde sig kvar på scenen en stund, men festivalen stängde 18.00 så det var dags att börja tänka på hemfärden. Jag och Johan Andreasson gjorde sällskap till Örebro Södra (med ett stopp vid Subways där jag köpte 1/2 fot dagens smörgås till middag) och på vägen dit kom vi ifatt Ola Hammarlund som ämnade ta samma tåg. Sålunda kom det sig att vi alla tre hamnade i samma vagn, men då Johan hade platsbiljett till skillnad från oss andra två fick vi hålla till godo med nödsätena. Det går dock bra på denna korta sträcka (Ola och Johan fortsatte till Stockholm) och jag var hemma före 20.00.

Jag hoppas att Thomas och hans organisationsteam kan fortsätta med Örebro Seriefestival. Den är alldeles lagom stor och ett välkommet avbrott i en tid då det inte är så mycket aktiviteter på seriefronten. 

Kilcka på bilderna för expanderat format. Fler bilder från festivalen i detta album.

Tags:

Serier

Örebro seriefestival 2017 - del 1

by caltex 15. november 2017 12:23

Förra helgen, lördagen 11/11 närmare bestämt, var det dags att sätta sig på tåget västerut för att besöka grannstaden där det för andra året i följd ordnades en seriefestival. Jag fann ingen anledning att hänga på låset klockan 10 när det skulle öppna (det skulle finnas gott om tid att både höra på programpunkter, se vad utställarna hade att erbjuda, och träffa vänner och bekanta ändå) så jag valde att ta ett tåg som skulle vara framme vid Örebro Södra  (som är närmare Hjalmar Bergmanteatern där festivalen ägde rum än Örebro C) halv tolv. På samma tåg fanns Johan Andreasson, men då vi hade platsbiljett i olika vagnar träffades vi ej förrän vi klev av. Sen slog vi följe till Medborgarhuset vid Olof Palmes torg.

Där pågick alltså festivalen sedan tio, och en av de första vi stötte på var festivalgeneralen själv, Thomas Karlsson. Han visade Johan till ett ledigt bord där han kunde ställa upp den Lilla Fridolf-materiel han tagit med till försäljning (en handfull böcker, T-shirst & DVD-filmer) medan jag inledde med att se efter vad som fanns på foajéläktaren.

2 x Jonas Anderson.

2 x Jonas Anderson.

Längst ut på raden hittade jag Jonas Anderson (illustratören) och Jonas Anderson (förläggaren) vid Albumförlagets bord. Vi hade inte träffats sen bokmässan så det fanns en hel del att prata om, bland annat framförde jag ett önskemål om fler bilder på "studiokatten" till illustratör-Jonas vilket denne lovade försöka efterkomma.

Foajén sedd ovanifrån.

Foajén sedd ovanifrån.

Jag gick sen utför trappan ner till själva foajén där utställarborden och ett så kallat "pop-up"-bibliotek var lokaliserade. Den stora föekomsten av textilier på väggar och golv gav en helt anna ljudbild än den jag är van vid från liknande tillställningar, det gick faktiskt att göra sig hörd i vanlig samtalston.

Thomas Karlsson och Ola Hammarlund.

Thomas Karlsson och Ola Hammarlund.

När jag kom ner på golvet i foajén anlände Ola Hammarlund (som tagit ett något senare tåg) och jag passade på att fånga både honom och Thomas Karlsson på samma bild tillsammans med vad som troligen är seriesveriges mest fotograferade attachéväska. Den råkar av någon anledning alltid komma med i bild.

Patric Nyström vid de skaraborgska serieskaparnas bord.   Rolf Lindby, Thomas Karlsson, Pidde Andersson, Malin Biller och Ola Hammarlund. 

Patric Nyström håller det skaraborgska serieskaparfortet. Till höger ses Rolf Lindby och Ola Hammarlund i samspråk med Thomas Karlsson, Pidde Andersson och Malin Biller. Pidde hade ett ganska fulltecknat schema denna helg.

Näst sista exemplaret säljs.

Johan säljer Fridolf-böcker.

Jag påpekade för Patric Nyström att han nog inte skulle vänta för länge med att köpa Lilla Fridolf-boken. Tillgången var begränsad och de hade (kanske på grund av den hastigt annalkande Fars dag) en strykande åtgång. I bilden ovan ses hur han lägger vantarna på det näst sista exemplaret och får det påtecknat av Johan under överinseende av Thomas Storn från Svenskt seriearkiv.

Karl Johnsson, Sara Bergmark Elfgren & Patric Schylström.

Karl Johnsson, Sara Bergmark Elfgren & Patrik Schylström.

Klockan ett började den första programpunkten jag tänkt att se, så jag gick till scenen där Karl Johnsson och Sara Bergmark Elfgren skulle intervjuas av Patrik Schylström om sin fantasy-roman i serieform, Vei, och vad de hade för ytterligare planer på gång. Intervjuaren var som vanligt påläst och flexibel, så samtalet spårade tidvis iväg i helt andra riktningar men det var hela tiden informativt och underhållande.

Karl Johnsson, Sara Bergmark Elfgren   Karl Johnsson, Sara Bergmark Elfgren

Stilstudier av Karl Johnsson och Sara Bergmark Elfgren.

Karl Johnsson och Sara Bergmark Elfgren signerar.

Karl Johnsson och Sara Bergmark Elfgren signerar.

När programpunkten var över retirerade Kalle och Sara till sitt bord i foajén där de övergick till att signera böcker åt sina tålmodigt väntande läsare.

Klicka på bilderna så blir de större. Fler bilder från seriefestivalen finns i detta galleri.

Tags:

Serier

Releasefest för Lilla Fridolf

by caltex 10. november 2017 18:41

De senaste elva månaderna har jag varit lätt engagerad i utkanten av det bokprojekt Johan Andreasson och Göran Everdahl sysselsatt sig med - att ge ut alla julalbum med serien Lilla Fridolf från 1958 till 1970 i en fruktansvärt tjock och påkostad volym. Detta var nog oundvikligt med tanke på att jag här på bloggen prisat dessa publikationer och efterlyst en reprisering för flera år sedan. Efter månader av hårt arbete var det dags för de nyblivna förläggarna kalla till releasefest för verket i sin kontorslokal på Kungstensgatan i Stockholm 8/11, alltså i onsdags. Naturligvis kunde inget hålla mig från denna tillställning så jag tog tåget 15.10 mot Stockholm och anlände därför i mycket god tid till festen som var tänkt att inledas på slaget 17 . 

Allt är lugnt på Kungstensgatan.

Allt är lugnt på Kungstensgatan.

Ingen aktivitet kunde skönjas där inne (det var dock tydligt skyltat så ingen förbipasserande behövde sväva i tvivelsmål om vad som var i görningen), men kvart i fem ringde jag på och Johan kom och öppnade och hälsade mig välkommen. Efter att jag hängt av mig blev jag genast satt i arbete med att fylla skålar med chips och godis. I övrigt var lokalen pyntad med diverse bilder ur boken som också var representerad i åtskilliga exemplar. Det dröjde inte länge innan de första gästerna började droppa in och uppmanades att förse sig med något drickbart medan Johan (nu högtidsklädd) lade sista handen vid dukningen.

Johan dukar.

Johan dukar. Fridolf-böcker på väggen.

Nu hade även den andra förläggaren dykt upp så jag såg till att få dem att posera på en bild innan de övergick till sysslan att vara de pefekta värdarna.

Glada förläggare.

Glada förläggare: Herrar Everdahl och Andreasson.

Kontoret fylldes snabbt av gäster, i en del fall seriemänniskor som jag inte träffat på ett kvarts sekel (minst) vilka var oerhört roliga att återse. Andra träffade jag här för första gången (Per Naroskin försäkrade mig dock om att eftersom jag närvarat vid en av hans föreläsningar var vi redan gamla bekanta). Alla verkade emellertid vara på samma våglängd så stämningen var från början gemytlig och otvungen, och det blev bara bättre vad kvällen led vilket torde framgå äv dessa bilder:

Jonas Hallberg och Tobias Lindbäck.

Jonas Hallberg och Tobias Lindbäck diskuterar i soffgruppen medan de smuttar på var sin Staropramen.

Fredrik af Trampe, Martin Kristenson, Mikael Tegebjer och Ola Hammarlund.

Här syns Fredrik af Trampe, Martin Kristenson, Mikael Tegebjer och Ola Hammarlund hopträngda mellan garderoben och bokbordet (där det också fanns oerhört eleganta T-shirtar med Fridolf-motiv till salu för synnerligen överkomliga pengar).

Johan Andreasson och Ulf Bjarre.

Torsten Bjarres son Ulf kom förbi och passade då på att förära Johan ett av hans pappas Lilla Fridolf-original från 60-talet. Det var mycket fascinerande att för första gången se Bjarres distinkta tuschlinje i verkligheten. 

Ulf Granberg, Magnus Knutsson & Göran Ribe.  Tomas Jönsson och Tobias Lindbäck.

Jag rensade golvet för att ta vara på tillfället att få med tre verkliga tungviktare i Sveriges serievärld på samma bild: Ulf Granberg, Magnus Knutsson och Göran Ribe. Till höger har Tomas Jönsson och Tobias Lindbäck retirerat till köksregionerna (där karet med ytterligare Staropramen på kylning kan skönjas i bakgrunden).

Johan med signerat bok.

Innan jag tvingades att lämna festen för att hinna med tåget 20.24 såg jag till att få min egen bok påtecknad med en Fridolf-figur av Johan och signerad av både honom och Göran. Det är verkligen en ära att ha fått medverka i ett praktverk av den här kalibern. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig när jag bloggade om ämnet för sju år sedan! Jag vill härmed framföra mitt stora tack för detta och även för att jag fick vara med på ett så trevligt och välarrangerat party. Hoppas nu försäljningen går så bra att Olsson förlag (som förlaget döpts till som en hyllning till Fridolf) fortsätter sin verksamhet vars syfte i programförklaringen beskrivits som ”att ge ut svåråtkomlig och konstnärligt värdefull populärkultur”. Sämre föresatser kan man ha!

Tags: , ,

Serier

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Vem skriver här?

Jag heter Karl-Erik, är född 1962 och har alltid tyckt om att förmedla mina åsikter om allt möjligt i skrift. Här kommer jag att skriva om det mesta som roar eller irriterar mig för tillfället.

Nyckelord